It-expert åt sin mamma

Du ska bara trycka på den där knappen, sa Sofia för femte gången när hennes mamma på ett villrådigt sätt höll pekfingret svävande ovanför tangentbordet. Varför ska det vara så himla svårt att hantera datorn, tänkte hon för sig själv, medan hon himlade med ögonen åt sin bror. Sofia visste ju att det inte fanns en enda köksmaskin, ugn eller mikro utan att hennes mamma klarade av dem – utan att så mycket som snegla på omslaget till bruksanvisningarna.

Sofia kände sig nästan hjälplös. För hon märkte hur hennes pedagogiska sätt inte räckte till för att lära modern om hur man söker på Google, surfar, gör skärmavbilder och skapar bokmärken. Hon undrade i sitt stilla sinne, hur det skulle vara att arbeta med datorer på heltid. It-konsulter kan väl inte ha det för lätt. För en del kunder måste väl vara som hennes mamma, det vill säga nästan resistenta mot inlärning. En del av konsulterna arbetar förstås på en annan nivå, alltså med programmering och sådant, men när ett program är klart, ska det ju presenteras, tänkte hon.

Nå, skam den som ger sig. Sofias mamma ska lära sig hantera datorn utan hjälp. Det var självklart för henne och hennes bror. För om ingen av dem är hemma, tvingas de hjälpa till via telefon som moderns konsulter. Och det är ju nästan ännu värre, eftersom modern ringer dem i tid och otid om sådant hon inte kan klara av.

Innerst inne tyckte Sofia att allt var hennes fel, för hon hade själv valt it-linjen på gymnasiet och betraktades därför sedan flera år som familjens it-expert. Tillsamman med sin bror skisserade hon ett undervisningsprogram med steg för steg-lösningar, foton, teckningar och anvisningar inlagda på skärmavbilder. När de var klara med jobbet, kunde de vara sig nöjda med resultatet. De kände sig faktiskt som hemmets it-konsulter.